En titt innan jag slår in paketen!

Det var svårt att inte få med reflexer i glaset från fönstret

Jag hade köpt jättefina tavlor från http://barntavlor.se/ . Jag hittade dem på Barn & Baby mässan i Göteborg och jag föll för dem direkt! Det är en tjej, Sofia, som driver företaget och som gör tavlorna själv. Sånt imponerar på mig!

Tog bilden snett underifrån för att slippa reflexerna, blev så där...

Min grabbar har blivit förstora för barntavlor, men som tur är så har de två små kusiner. Så förra helgen skulle vi uppvakta barnens kusiner som fyller 4 och 1 år. Tyvärr så blev det inget kalas den helgen, utan det är flyttat några helger fram.  Nu står tavlorna här och väntar på att bli inslagna, så jag bestämde mig för att fotografera dem innan de blir insvepta i papper.

Hedda är i "prinsesseåldern"!

Vi har köpt varsin leksak också, det kanske är roligare i deras ålder!

Idag har det förresten varit hopplöst med blogger och nu är gårdagens inlägg borta... Jag får väl hoppas att det kommer tillbaka!

Ha en skön helg ♥

Jag är med...

....systemkamera!



Så köpte jag en fotoväska också!




















Jag har under lång tid funderat och forskat i vad jag ska köpa för systemkamera och idag var det dags att göra slag i saken. Det blev en Nikon D7000. Det är så där 20 år sen jag fotograferade med en systemkamera senast, så allting blir nytt för mig igen. Kameran har tusen olika finesser och funktioner, men jag får väl lära mig en funktion i taget. Det ska bli så spännande och kul!

Så här ser den ut!

Till en början blir det autoläge som gäller, men sen ska jag se till att lära mig alla inställningar. Nu vill jag bara vara ledig för att lära känna min nya kamera. Den här veckan är jag på språng en hel del och bor även borta en natt. Jag skulle förstås ha köpt den i fredags istället...

Jag får ge mig till tåls till helgen. Då ska jag frossa i fotografering!

Ibland har man flyt!

Isak väntar på att vi ska få flyga!

Livets bergodalbana går vidare. Det känns som om dalarna är flera och djupare än bergen, men jag tror att det bara beror på att man förstorar det tråkiga och trista och förminskar vardagens glädjeämnen. Jag har bestämmt mig för att fokusera på glädjen och allt som gör att jag mår bra.

Den här helgen har jag varit på toppen av berget och det är så härligt! Solen har strålat och värmen har hittat tillbaka. Dessutom så har jag haft turen på min idag! Jag vann nämligen en helikopter uppstigning, för tre personer.

Örebros fina slott sett från ovan

Det var Fastighetsbyrån Swedbank som hade ett "event" på Stortorget i fredags. Jag och en kollega gick dit för att se vad de gjorde och blev övertalade att fylla i en en frågelapp, där priset var en helikoptertur över Örebro. På kvällen ringde mobilen och jag fick veta att jag var en vinnare!

Inte varje dag man sitter i en helikopter!


























Så jag och två av mina grabbar fick ta en helikoptertur över Örebro på lördagen! Kul att se stan från ovan på riktigt nära håll. Under de åren jag hoppade fallskärm, så var det inte många gånger man åkte över Örebro och framför allt inte på så låg höjd.

Vårt hus, sett från ovan!


















Det här var en av alla roliga saker som har förgyllt min helg. Nu ska jag sikta på att hitta livets glädjeämnen, både stora och små!

Jag undrar om detta kommer att funka...



Vallmon blommar i maj! Denna bild har min mamma tagit hemma hos sig.























Nu har det gått några månader sen jag startade min blogg. Jag har även hunnit ha ett längre upphåll eftersom mamma hastigt insjuknade i cancer och sen inom en dryg månad dog. Då kom allting i skymundan och bloggen och jag låg nere...

För mig är min blogg både en teknisk utmaning och ett sätt att få dela med mig av min vardag i text och bild. Jag gillar att skapa saker i olika material, men oftast så får jag inte tiden att räcka till. Så en del av mitt bloggande är också ett skapande, att försöka få sidan snygg och inbjudande layout.

I flera veckor har jag funderat på, hur man får det där med en gilla-på-facebook-knapp, att fungera. En del av er kanske har lagt märke till att det funnits en och några har t o m använt den! Tyvärr så har den ju inte fungerat, men nu tror jag att jag löst problemet! Jag hittade nämligen en film på youtube, som var hur pedagogisk som helst. Så ni som en gång gillat, får göra om det och ni andra får gärna testa den!

Jag länkar filmen på hur jag gjorde, för det kanske är flera som är intresserade av tekniken...

http://www.youtube.com/watch?v=vYLph0n9CLU&feature=mfu_in_order&list=UL

Lycka till med tekniken!

Det blev orkidéer istället för magnolior idag...

En Phalaenopsis mini mark som Johan har köpt för många år sen

Jag är så sugen på att fotografera! Min kamera Pentax Optio 555 har ganska många år på nacken nu. Det är en kompakt digitalakamera som är hyfsat smidig att ha med sig, men som ibland gör mig begränsad när jag fotograferar, framför allt ljuskänsligheten begränsar. Just nu använder jag den ganska flitigt i vardagen för att känna efter om jag ska skaffa mig en systemkamera istället.

En vanlig Phalaenopsis som jag fått av mamma ♥

Idag hade jag tänkt att gå ut och leta efter magnolior i min omgivning, eftersom jag är galet förälskad i blommorna. Fånga dem på bild och dela med mig här på min sida!

Vi har ingen magnoliga själva, än, men vi letar efter en. Vi vill ha en lila med blommor som till en början ser ut som påskfjädrar och så vill vi att det ska vara mera trädlikt. Många av de vi har tittat på har varit vita eller rosa och i buskform...

Blommorna är så fina på nära håll tycker jag!

Nu blev det ingen magnoliapromenad idag, vädret har inte varit alltför inbjudande, med regn, kyla, blåst och några solglimtar däremellan. Så jag fick nöja mig med att betrakta mina orkidéer istället. Just nu är de flesta inne i en "vilopaus", men här kan du se några av de som blommar!

När sorgen kommer direkt genom tvrutan...

Caroline af Ugglas, mammas favorit!













Ibland kommer sorgen smygande och andra gånger dyker den upp från ingenstans med buller och bång...

Idag kom sorgen genom tvrutan, direkt från Så ska det låta. Det var helt oväntat, och kom som ett slag i magen. Jag råkade hoppa in mitt i programmet, när Caroline af Ugglas uppträdde, med inlevelse och passion. Tankarna gick direkt till mamma, som skulle ha älskat det här avsnittet! Det var ett uppträdande som bara Caroline kan framföra och i vanliga fall hade jag blivit glad och upprymd, nu rann tårarna...

Melodifestivalen 2009 i läckra stövlar

















Snälla, snälla, var mammas självklara favorit i Melodifestivalen 2009. Jag gillade den också, men den var ändå inte min självklara favorit. Nu lyssnar jag på den igen med nya öron...

Snälla, snälla, snälla, snälla
Jag ber dig, snälla, snälla, snälla, snälla
Stanna kvar hos mig
För jag behöver ju dig

Helt plötsligt så har orden fått en helt ny innebörd... Hur ska man kunna hålla tårarna tillbaka när man hör den?

Behöver nog inte säga att jag saknar dig mamma ♥...

Ibland ser jag inte detaljerna...

Jag har köpt en present, som jag inte kunde motstå, till en 1-åring!

När jag ska göra något, träna, fixa i trädgården, städa, ja vad som helst, så ser jag liksom helheten direkt. Det kan ju tyckas vara toppen, men för mig har det blivit lite av en belastning, för då blir ju allt så stort. Min man är precis tvärt om, han ser mest detaljer i allt...

Ta det här med städning till exempel. Jag ser hemmet som en helhet och då måste jag städa överallt för att bli nöjd. Det är ju ofta inte genomförbart och då kan det bli så att jag struntar i alltihop... Nu har jag blivit medveten om det här och då är det lättare att byta fokus och ta en detalj istället!

Jag är sugen på att återuppta ett av mina stora intressen som tonåring, fotografering. Då är man tvungen att fokusera på detaljerna för annars blir ju sällan bilderna bra. Man har någonting fult i bakgrunden som framträder, någonting skymmer objektet man fotar, någon raklinje lutar, ja detaljerna är viktiga när man fotar!

Du fattas mig...

♥ Blommor till mamma ♥



























"Du fattas mig" är ännu en sådan där fras som etsat sig fast i min sinne. Det är ord som jag inte riktigt har tagit till mig förrän nu. Jag har liksom inte riktigt förstått innebörden av orden.

Idag har vi firat två av mina kusiner, den ena har fyllt 18 och den andra fyller 20 om ett par veckor. Det var kalas i solen och värmen, med mina nära och kära. En helt underbar dag, om det inte varit för den där frasen som dykt upp i mitt huvud, du fattas mig... Eller snarare du fattas oss! För vi är många som saknar dig och för oss blir aldrig livet som det varit innan. Det är inte på samma sätt längre, när mamma inte är finns.

Hon skulle ha varit med oss, pratat, fotat, och bara funnits där som den naturligaste saken i världen. Du fattas mig och ingenting kommer någonsin att bli sig likt, utan dig.

Idag kändes det inte som någonting var för givet, det kändes svårt att lämna kalaset. Jag ville verkligen säga hej då till alla som jag kände. Ville bevara minnet och känslan av den här dagen och det här kalaset, för ingenting är självklart och för evigt.

Du fattas mig, men jag är glad att jag är omgiven av nära och kära, släkt och vänner, som hjälper mig att komma vidare ♥

Godaste påsktårtan är bakad!

Idag har jag bakat årets påsktårta. I vanliga fall så brukar min mamma baka påsktårtan, men nu när hon inte finns mer, så tog jag på mig den uppgiften. Hennes tårtor brukar vara jättefina och dekorerade med marsipankycklingar, så jag bestämde mig för att göra en helt annan tårta. En typ av marängtårta som är något av en favorit i min familj.

Jag började göra den här marängtårtan för över 10 år sedan, när äldsta sonen var liten och överkänslig mot gluten, för den är nämligen glutenfri! En fördel med tårtan är att man kan göra den helt färdig med grädde och allt och sen frysa ner den. I morgon bär det av till min mormor och det tar ett par timmar i bil innan vi är framme, så då är det praktiskt att ta med sig den frusen. Då är den perfekt när vi kommer fram! "Brickan" som den ligger på är en bit av en K-specialkartong som jag har klätt med folie. Det tycker jag är smidigt när man ska frysa in eller om man gör många tårtor och saknar brickor i rätt storlek.

 

Marängtårta

Marängbotten

3 storta äggvitor

2 ½ del socker

3 dl Rice Crisps (flingor, Kellogs)

Sätt ugnen på 130 grader. Vispa äggvitorna till ett hårtskum i en helt fettfri bunke. Vispa ner sockret, lite i taget tills smeten är blank och styv. Vänd i Rice Crisps försiktigt så att de inte går sönder förmycket. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna. Grädda mitt i ugnen i 1 timme i 130 grader. Dela marängbotten på mitten, så att du får två delar.

Fyllning

3 stora äggulor

3/4 dl strösocker

3/4 dl grädde

50 gr smör

100 mörk choklad

3 dl vispgrädde

Vispa ihop äggulor, socker och grädde i en kastrull. Värm smeten på lågvärme, eller i vattenbad under ständig vispning, den får ej koka (det finns en risk att smeten skär sig om värmen blir för hög eller att den blir "rinnig" om den inte blir tillräckligt varm, så ha tålamod). När smeten tjocknat, ta av den från värmen och rör i det tärnade och chokladen som du brytit i bitar. Rör om tills allt har smält och låt smeten svalna.

När den svalant så häller du den över en av bottnarna och låter den kallna lite ytterligare. Vispa grädden och ha på den över chokladsmeten. Nu lägger du på den andra botten ovanpå allt!

Dekoration

100 gr mörk choklad

Ofta så går marängbottnarna sönder, men det gör inget för du täcker den översta med smält choklad som du ringlar över den trasiga botten! Jag brukar använda Marabou mörk och smälter choklade direkt i "påsen" i micron och så klipper jag ett pyttelitet hål i ena hörnet och använder den som sprits!



Har du en favorittårta? Dela gärna med dig receptet!





Glad Påsk!

Påsk i mitt kök!

Min favorit lykta stylas om efter årstid

I söndags påskpyntande jag i liten skala i köket. De senaste åren så har jag inte tagit fram några påsk saker, för jag kommer alltid på att göra det på skärtorsdagen eller ännu senare... Det är liksom ingen idé att ta fram nåt!

Dessa köpte jag på Village för några år sen



Isak gjorde en jättefin påskkyckling på fritids!



De här fina ljusen hittade jag på Indiska

 

Kanske kommer det i alla fall upp lite mera pynt i morgon...

Glad Påsk alla bloggläsare!

Omgiven av bäbisar en hel helg!

Jag har så himla svårt att få tangenterna att bilda ord och meningar just nu, därav att det inte händer så mycket på min blogg... Har lite för mycket runt omkring mig, så jag får liksom ingen ro. Här kommer i alla fall några rader om mässan som jag jobbade på i helgen.




Vår monter var populär bland de små!

 













Den här helgen har jag varit i Göteborg och jobbat på Baby och Barnmässan. Det var ett jobb som gav mig energi och näring, trots att det är jobbigt att stå på mässa! Det var så kul att omges av bäbisar och barn, som var där med sina trevliga föräldrar. Om man sen lägger till alla fina och roliga saker som det fanns att titta på, så var det verkligen ett toppen jobb!

En monter stack ut mer än alla andra och det var http://barntavlor.se/ Där fanns det helt underbart fina personliga tavlor som kan beställas på webben!

Hur fin som helt!

Min favorit!

Jag återkommer när jag har gjort mitt första inköp! Det är ju några små barn som fyller nu i vår och så är det ju några i min omgivning som väntar barn under sommaren...

Grekiskpanna - när jag längtar till Grekland

Det är en sån där vecka när vi INTE har Bra Mat Hemma, utan då vi (jag) måste tänka och handla alla middagar själv... För er som inte vet vad bra Bra Mat Hemma är, så är det ett av alla företag, som levererar färdiga matkassar med råvaror och recept till 4 middagar i veckan. Just Bra Mat Hemma är ett Örebroföretag och satsar mycket på lokalproducerat. Vi tycker att det är toppenbra, men jag tycker att det är lite tråkigt att ha det så jämt, så vi har leverans varann vecka...

Så idag var det alltså dags att tänka själv och för att slippa handla, gällde det dessutom att använda sig av det som fanns hemma... Så det fick bli Grekiskpanna, som är enkelt och supergott! Allt tillagas i en långpanna och man ta vad man har hemma.

Jag tänkte ta jättesnygga foton på den här smarriga maträtten, men insåg att det här med matfotografering inte är alltför lätt. Jag tror inte att det bra handlar om timing, utan även om att man måste FUSKA när man tar bilderna, för inte fasen såg det supergott ut inte... Det fick bli en bild på min nya örtkruka istället. Men receptet tänker jag i alla fall dela med mig av! Så här gjorde jag idag, men den kan varieras i oändlighet.



En både snygg och praktisk örtkruka tycker jag!



















Grekiskpanna med basilikasås

ca 8 portioner

1 ½ kg potatis
½ - 1 kg morötter
1 kg kycklingfile
4 tomater
2 rödlökar
Fetaost efter tycke och smak
olivolja
Kryddor t ex oregan, fyra peppar, basilika
Salt, gärna flingsalt

Sätt ugnen på 200 grader (jag brukar köra varmluft).
Skär kycklingfilén i bitar och lägg den i en plastpåse med marinad (har jag bråttom brukar jag använda färdigköpt).
Dela potatisen i klyftorötterna i stora bitar (jag brukar använda tvättad potatis och låta skalet vara kvar) och lägg i en stor långpanna.
Gnid in dem med en eller ett par matskedar olivolja och strö på kryddor och salt.
Sätt in långpanna i ugnen och låt dem stå i ca 20 minuter.
Grovhacka tomaterna.
Lägg den marinerade kycklingen bland potatisen och morötterna tillsammans med tomaterna. Låt stå inne i 10 minuter
Klyfta löken i smala klyftor
Strö över löken och låt stå ytterligare 10 minuter.
Smula till sist över fetaosten och låt stå inne i ca 5-10 minuter. Kolla att kycklingen är helt genomstekt!

Bra att både hacka och blanda små mängder i!

Kall Basilikasås

En kruka basilika
2 dl Grekisk youghurt
örtsalt

Finhacka basilikan gärna i mixer och tillsätt youghurten och mixa ihop.
Smaka av med örtsalt.

Idag gjorde jag en god sallad till på mache- & ruccolasallad, sugersnaps, små plommontomater, rödlök och spetspaprika.

Smaklig måltid!

Hur är det med din mamma? -Hon dog...

Nu har det gått en dryg månad sen jag miste min mamma. Fortfarande åker känslorna bergodalbana, men dalarna är inte riktigt lika djup nu. Jag kanske till och med börjar ta mig ur den värsta sorgen nu!

När mamma blev sjuk gick allt så fort. Hon åkte in till akuten en morgon med andningsproblem pga lunginflammation och blev kvar och nån vecka senare konstaterade man att hon hade cancer lite varstans. Hon kom aldrig hem igen och efter en dryg månad så var hon död...

Under den här tiden besökte jag henne så ofta det gick, det är 18 mil enkel resa till Akademiska sjukhuset, så det blev inte varje dag. Jag trixade och fixade med jobbet och bokade av och bokade om möte efter möte. Jag berättade att min mamma var sjuk som en förklaring för att jag ändrade mötestider. Alla var väldigt förstående och det kändes skönt att vara uppriktig.

Nu möter jag åter alla dessa människor, som fortfarande är förstående och omtänksamma. -Hur är det med din mamma? är en fråga som ständigt återkommer. I början blev jag väldigt ledsen och många gånger kunde jag inte hejda tårarna. Numera så svarar jag snabbt och reflexmässigt: -Hon dog... Svaret är lika oväntat för dem, som det var för mig att min mamma skulle gå bort så snabbt. Helt plötsligt så hamnar jag nästan i en slags tröstande situation, där jag ska stötta personen jag mött med tröstande ord... Det blir så konstigt, men funkar, när jag befinner mig i "bergen" på min bergodalbana.

Däremot så blir det nästintill outhärdligt när jag är nere i en dal. Då har jag lust att skrika: -Hon har ju dött, hur fan kan du missat det!

För mig är mammas död den största och värsta tragedin som hänt och händelser som tsunamis, jordbävningar och kärnkraftsläckor känns oväsentliga... Så med tanke på det, så befinner jag mig nog fortfarande mitt i sorgen i min lilla bubbla...



Rosa rosor som avsked från mormor

 

Ny stylad och i fin outfit!

Förra lördagen tillbringade jag en hel dag sittande i ett iskallt tält på en ombekväm stol helt frivilligt! Galen eller idiot, ja jag förstår om du ruskar på huvudet... Men jag hade nämligen turen att bli uttagen till en stylingtävling, där fyra elever från Stylist- och Frisörprogrammet tog hand om mig och piffade till mig. Eller stylade mig och fixade en ny outfit, som man säger nuförtiden!



Dags för att kora vinnaren, som inte blev jag...



Först blev jag fotade som den gråa trista Madde som jag egentligen är. Sen blev jag ställde tjejerna hundra frågor! Den viktigaste var dock inför vilket tillfälle jag ville blir stylad. En jobbstil som passar både på möten och konferenser och som jag lätt kan piffa till, näe, styla om till en middag på kvällen.

Efter det fick jag hänga med in i Vågengallerian för att prova skor och jeans. Sen var det snabbt tillbaka, så att du kunde ta itu med hår och makeup.

Det behövdes två tjejer för att locka mitt hår!

När håret var lockat och ansiktet fått färg och lyster, kom stylisttjejerna tillbaka med min outfit.



Tunika, Esprit

 

Jeans, Esprit



Kavaj, MQ







 

Ett par fina Espadrillos med kilklack från Eurosko hade tjejerna valt också. Jag blev genast närmare en decimeter längre! Handlederna var fulla av armband och det här köpte jag faktiskt häromdagen!



Ett festarmband från Pearls for Girls!



Tyvärr så har jag knappt fått tag på några bilder på slutresultatet, men den här hittade jag på Vågens blogg!

Jag blir intervjuad på scenen

Jag hade en toppendag, trots kyla och träsmak i baken! Talesättet "Ska du vara fin, får du lida pin!" stämde in rätt så bra... Det här gör jag gärna om, men under lite mera bekväma förhållanden!

Ett stort tack till Malin och Nea för att ni såg till att anmäla mig!



Vår i mitt kök!

Nu känns det att våren är här och äntligen har jag fått lite inspiration till att byta gardiner i köket. Tyget hittade jag för flera månader sen på Village. Problemet var att tyget inte fanns på metervara, utan bara som vepor och jag vill ha kappor i mitt kök...

Så i söndags tog jag fram sprättkniven och sprättade upp sömmarna och sydde ihop 3 vepor för att sen sy ihop dem till kappor! Helt sjukt kan tyckas men jag är i alla fall nöjd! Dessutom så tycker jag om våra fönster med de fina fönsterfodren, så jag har satt upp gardinkapporna med kardborre.

Gillar våra fönster!

Fint även i motljus!

Idag hade var jag lite nere, så jag passade på att köpa några snittblommor till mig själv och genast kändes det bättre. Jag kunde inte låta bli att fotografera mina blommor. Går i mammas fotspår. Hon hade nog tusentals bilder på blommor i sin dator!



En fin bukett piffar upp!

Ranunkel är en av mina favoriter!

Att "hålla ihop"...

Jag gillar ord, citat, fraser och uttryck. Ibland fastnar nåt bara i huvudet och idag var det "hålla ihop". Då tänker jag mig frasen som motsatsen till att "bryta ihop". Det är liksom beskrivningen av mitt naturliga tillstånd just nu, att "hålla ihop". Eftersom jag åker känslomässig bergodalbana just nu så, är behovet att "hålla ihop" ibland nödvändigt.

Som idag till exempel när jag var på ett möte med polis, räddningstjänst och ambulans, för att starta ett samverkansprojekt. Mötet började bra och jag kände att de lyssnade och tog till sig mina åsikter och kommentarer. Jag kände mig riktigt proffsig! Hade en så skön känsla, ända tills man sätter på en film som skall visas för 8:e klassare under projektveckan som startar i mitten av april.

Filmen som heter "Gräsmark var så tyst och stilla" handlar om två ungdomar i Värmland som omkommer i en tragisk mopedolycka. Den är inte proffsig eller snygg, men den är sorglig och tragisk. Det var just när jag såg den filmen som uttrycket "hålla ihop" dök upp i mitt huvud. För det var det som jag fick ägna mig åt under resterande möte, att "hålla ihop", att inte gråta, inte snyfta, inte släppa fram all sorg som finns inom mig och bara vill välla ut.

I bilen på väg därifrån kom tårarna...

"Gräsmark var så tyst och stilla..."



Den fula verkligheten ur Mia Skäringers perspektiv...




Mia Skäringer

 



























Jag såg Mia Skäringers föreställning Dyngkåt och hur helig som helst igår kväll. Det blev en omtumlande resa, där Mia, stundtals pratar osminkat om sina tuffa uppväxtår och om livet som människa i den "fula verkligheten" som hon uttrycker det, för att snabbt växla till en rolig karaktär som jag har lätt att skrattar åt.

När hon kommer in på temat att bli förälder och att föda barn är det lätt att känna igen sig och det är underhållning på hög nivå . Men ibland blir det så intimt att jag tycker att det blir jobbigt och skrattet fastnar i halsen. Som när hon beskriver sitt sökande efter bekräftelse i tonår och hur hon låter sig utnyttjas sexuellt och inte kan säga nej. För i den fula verkligheten säger man inte nej eller no, det gör man bara i vackra Hollywoodfilmer med lyckliga slut.  

Hon blandar prat med finstämda sånger som ackompanjeras av flygel och cello och det lyfter denna föreställning ännu ett par pinnhål.



Dyngkåt och hur helig som helst!

  
















När jag går därifrån så vet jag inte riktigt vad jag tycker. Det är en jättebra föreställning som både roar och väcker tankar, men den där "feel good" känslan som jag hade velat ha med mig ut vill inte infinna sig. Jag hade önskat att föreställningen hade slutat när allt blev svart och låtit komiken segra. Istället blev det ännu en sång som gav mig en klump i magen på väg därifrån...

Tjejvasan - ett mål som gav mig både glädje och träning!

I onsdags åkte jag längdskidor för sista gången den här säsongen. Det var i Ånnaboda i konstsnöspåret som var täkt med barr, barr mera barr och så kottar... Bitvis var det som att gå på en gummimatta med skidorna på. Inte så kul faktiskt, men jag har haft många sköna stunder tidigare i vinter. Trots att jag saknat både teknik, balans, styrka och kondition så har det varit härligt!

Som jag skrivit tidigare så började jag att åka skidor i december och det har verkligen varit kul, men inte de allra första gångerna, då var det mest jobbigt. Det var målet att åka Tjejvasan som fick mig att släpa mig ut i spåren till en början. Efter ett tag så gick det av sig självt att ta en skidtur.

Trots min träning så valde jag att inte komma till start när det var dags för Tjejvasan. Jag jobbade i Mora och hade ledigt för att åka, men mamma var riktigt dålig, så jag tillbringade en natt på sjukhuset med mamma istället och det ångrar jag inte en sekund. Så här med facit i hand så var det ett mycket klok beslut som jag tog. Jag fick frågan från en vän om jag var besviken för att det inte blev någon Tjejvasa. Inte alls faktiskt, för det är träningen inför loppet, som har fått mig att komma igång och röra på mig. Det hade aldrig hänt om jag inte hade haft den där anmälan hängande över mig.


Jenny Hansson vinnare av Tjejvasan 2011

 Nu gäller det att hitta något annat kul att ta sikte på för att hålla kroppen i form. De sista månaderna har det varit si och så med träningen och nu känner jag att jag måste igång igen. Jag börjar med mina Powerwalks igen, så får jag se vad det leder till...

Powerwalk utan ljudbok...

Idag kom jag äntligen ut på en Powerwalk, trots att det bra emot. Försökte få med mig lite sällskap, men alla var upptagna den här kvällen. Det slutade med att jag fick med mig Adam som var för förkyld för fotbollsträning, men som hängde med mig. Skönt med sällskap så att inte tankarna flyger runt hela tiden.

Tidigare har jag alltid gått med ljudbok, men jag har inte orkat lyssna på någon sen mamma somnade in. Det är så starkt kopplat till henne. Hon lyssnade jämt på böcker, när hon porslinsmålade, var ute och gick, låg på stranden eller när hon skulle sova. Hon lämnade en gedigen ljudbokssamling efter sig...
 

En underbar bok på många sätt!



En otäck och fängslande bok!

Är det någon där? av Marian Keyes handlar återigen om familje Walsh. Trots att det bitvis är en sorglig berättelse, så är den full av värme och humor på ett sätt som bara Marian Keyes kan skriva. Det är flera år sen jag lyssnade på den, men jag tror att det är dags igen! Dessutom är det Rachel Mohlin som läser den och det gör hon fantastiskt bra.

Buthler och Öhrlunds Grannen är den fjärde i en serie böcker om kommissarie Jacob Colt, men jag började med den ändå. Det är den senaste boken jag lyssnat på och det var på rekommendation från mamma. Den är brutal och otäck på ett riktigt vidrigt sätt, men samtidigt en riktigt fängslande historia. Stefan Sauk läser den och han lyckas verkligen leva sig in i de olika karaktärerna, vilket gör boken än mer gripande.

Mamma lyssnade och läste böcker av alla de skilda slag och någon dag ska jag börja lyssna på böcker ur hennes ljudbokssamling. Saknar dig!

Repotaget om vårt eternithus - både glädje och sorg

För tre veckor sedan, när jag jobbade med Vasaloppsmässan i Mora och åkte som ett skållat troll mellan Mora, Akademiska Sjukhuset i Uppsala och Örebro blev Johan kontaktad av Nerikes Allehanda som ville göra ett reportage om vårt eternithus. Han svarade ja utan och tänka och när jag fick reda på det blev jag ganska sur. Jag orkade liksom inte med det just då, men tidpunkt var redan bestämd, så det var bara att gilla läget.

NA skulle komma en onsdagsmorgon efter kl 8 en dag när jag var hemma över natten från mitt jobb i Mora. Dagen innan hade jag besökt min mamma och hon var väldigt dålig. Adam ville träffa mormor, så jag bestämde att vi skulle åka dit på onsdagsmorgonen, innan jag skulle åka upp till Mora igen.

Kvart i åtta den här onsdagsmorgonen klampade det in två fotografer och en reporter. Jag hade sovit dåligt och gråtit floder i flera veckor och var allt annat än peppad på detta. Hemmet var i fullkomligt kaos, stökigt och dammigt till tusen. Trots det så var det ett ganska trevligt avbrott i vardagen att ha dem här och så här blev resultatet.

Vårt eternithus reportage i NA

Sen åkte jag och Adam och hälsade på mamma och det var sista gången jag träffade henne. Två dagar senare somnade hon in... Hon fick höga morfindoser och lugnande medel, men vi kunde prata med varandra trots att hon var svag. Hon sa inte mycket, men jag fick möjlighet att säga allt som jag gått och tänk på under de senaste veckorna. Det kändes bra, men även frustrerande för jag hade frågor till henne som jag inte fick svar på. När jag skulle gå kunde jag inte hejda tårarna och mamma sa förvånat: "Är du ledsen Madeleine? Varför är du ledsen?" Jag svarade att jag tyckte att det var så sorgligt och ledsamt att hon var sjuk och då svarade hon: "Var inte ledsen, jag är snart frisk och hemma igen".

När jag åkte därifrån rann tårarna i timme efter timme för då visste jag att hon aldrig skulle komma hem mer, att livet snart var slut för hennes del. Jag har aldrig känt mig så maktlös i hela mitt liv! En sorg som redan då var så smärtsam att jag inte visste hur jag skulle härda ut.

Nu när reportage kom i tidningen hade jag så gärna velat visa henne det. Hon hade varit stolt och tyckt att det varit kul att läsa om oss i tidningen. Så visst är det smärtsamt att se resultatet och minnas att det här var den sista dagen jag träffade min mamma i livet...

Bloggen som kom av sig...eller aldrig kom igång...

Det är lite drygt tre månader sen jag startade min blogg. Ambitionen var att skriva om saker som förgyller mitt liv, sådant som jag gillar och som ger mig livsglädje. Några veckor senare så försvann den där livsglädjen och mitt liv fylldes av oro, rädsla och till sist sorg och saknad.

I slutet december, strax innan jul, fick min mamma ont i sin höft och kunde knappt stödja på benet. Hon sökte läkare och de sa att hon förmodligen hade sträckt sig, så hon skulle vila och återkomma om det inte var bättre inom ett par veckor. Det blev inte bättre och i mitten av januari fick hon diagnosen muskelremautism. Hon började behandlas med starka kortisondoser och hon blev lite bättre. Dessutom så hade hon under december och januari en lunginflammation som inte ville ge sig, trots flera penicillinkurer. I slutet av januari ringde min mamma och berättade att hon hade en tumör i lungan. Det togs prover på den och sen följde veckor av väntan på svaret. Hon skulle även bli kallad till en skelettröntgen, vilket är en rutinundersökning när man får diagnosen muskelremautism.

Mamma i Grekland Juli 2010

På stranden samma år

Den 29 januari åkte hon i akut till sjukhuset i Enköping för att hon hade svårt att andas. Några dagar senare gjordes en skelettröntgen på Akademiska i Uppsala och i början av februari fick hon veta att hon hade en stor cancertumör i lungan, cancer i lung- och hjärtsäck, i bäckenet och en cancertumör i höften.

Den 4 mars dog min mamma, bara 60 år gammal... 

Det är helt ofattbart! För två månader sedan kunde jag inte i den värsta mardröm tro att min mamma skulle dö så snart. Vi hade ju planerat att göra roliga saker tillsammans hon och jag, åka till Stockholm och shoppa, gå på musikaler och bara ha kul. Den årliga Greklandsresan hade vi redan bokat och hon skulle bara köpa biljetter till sig och sin sambo. Men helt plötsligt så var allt bara slut!

Saknaden är så oerhört stor och jag väntar fortfarande på att hon ska ringa och höra hur det är med oss... Jag kan inte förstå att det aldrig kommer att ske. 

  


Jag älskar dig mamma!