söndag 20 mars 2011

Bloggen som kom av sig...eller aldrig kom igång...

Det är lite drygt tre månader sen jag startade min blogg. Ambitionen var att skriva om saker som förgyller mitt liv, sådant som jag gillar och som ger mig livsglädje. Några veckor senare så försvann den där livsglädjen och mitt liv fylldes av oro, rädsla och till sist sorg och saknad.

I slutet december, strax innan jul, fick min mamma ont i sin höft och kunde knappt stödja på benet. Hon sökte läkare och de sa att hon förmodligen hade sträckt sig, så hon skulle vila och återkomma om det inte var bättre inom ett par veckor. Det blev inte bättre och i mitten av januari fick hon diagnosen muskelremautism. Hon började behandlas med starka kortisondoser och hon blev lite bättre. Dessutom så hade hon under december och januari en lunginflammation som inte ville ge sig, trots flera penicillinkurer. I slutet av januari ringde min mamma och berättade att hon hade en tumör i lungan. Det togs prover på den och sen följde veckor av väntan på svaret. Hon skulle även bli kallad till en skelettröntgen, vilket är en rutinundersökning när man får diagnosen muskelremautism.


Mamma i Grekland Juli 2010
På stranden samma år

Den 29 januari åkte hon i akut till sjukhuset i Enköping för att hon hade svårt att andas. Några dagar senare gjordes en skelettröntgen på Akademiska i Uppsala och i början av februari fick hon veta att hon hade en stor cancertumör i lungan, cancer i lung- och hjärtsäck, i bäckenet och en cancertumör i höften.

Den 4 mars dog min mamma, bara 60 år gammal... 

Det är helt ofattbart! För två månader sedan kunde jag inte i den värsta mardröm tro att min mamma skulle dö så snart. Vi hade ju planerat att göra roliga saker tillsammans hon och jag, åka till Stockholm och shoppa, gå på musikaler och bara ha kul. Den årliga Greklandsresan hade vi redan bokat och hon skulle bara köpa biljetter till sig och sin sambo. Men helt plötsligt så var allt bara slut!
Saknaden är så oerhört stor och jag väntar fortfarande på att hon ska ringa och höra hur det är med oss... Jag kan inte förstå att det aldrig kommer att ske. 
  

Jag älskar dig mamma!
 



 

    

4 kommentarer:

  1. Otroligt vad snabbt livet kan vända! Kram

    SvaraRadera
  2. Men kära hjärtanes vad tragiskt.
    Fattar att du saknar henne enormt.
    Hon var för ung för att slitas bort .
    Tänk på alla fina stunder ni haft tillsammans.
    Bamse kramar till dig o familjen..
    f...B-M L....

    SvaraRadera
  3. Ja livet är bra undligt. Ingen skulle behöva gå igenom en sån här sak. Hon var verkligen fin din lilla mamma. Ni får se resan till Grekland som en hyllning till mamma/mormor, hon kommer garanterat att vara med er på resan iallafall. Kram

    SvaraRadera
  4. mycket fin blogg och vi följer allt du skriver,

    många kramar

    mormor och marita

    SvaraRadera

Vad kul att just du väljer att kommentera min blogg!

♥ Tack för besöket ♥