söndag 27 mars 2011

Den fula verkligheten ur Mia Skäringers perspektiv...




Mia Skäringer
 



























Jag såg Mia Skäringers föreställning Dyngkåt och hur helig som helst igår kväll. Det blev en omtumlande resa, där Mia, stundtals pratar osminkat om sina tuffa uppväxtår och om livet som människa i den "fula verkligheten" som hon uttrycker det, för att snabbt växla till en rolig karaktär som jag har lätt att skrattar åt.

När hon kommer in på temat att bli förälder och att föda barn är det lätt att känna igen sig och det är underhållning på hög nivå . Men ibland blir det så intimt att jag tycker att det blir jobbigt och skrattet fastnar i halsen. Som när hon beskriver sitt sökande efter bekräftelse i tonår och hur hon låter sig utnyttjas sexuellt och inte kan säga nej. För i den fula verkligheten säger man inte nej eller no, det gör man bara i vackra Hollywoodfilmer med lyckliga slut.  

Hon blandar prat med finstämda sånger som ackompanjeras av flygel och cello och det lyfter denna föreställning ännu ett par pinnhål.


Dyngkåt och hur helig som helst!
  
















När jag går därifrån så vet jag inte riktigt vad jag tycker. Det är en jättebra föreställning som både roar och väcker tankar, men den där "feel good" känslan som jag hade velat ha med mig ut vill inte infinna sig. Jag hade önskat att föreställningen hade slutat när allt blev svart och låtit komiken segra. Istället blev det ännu en sång som gav mig en klump i magen på väg därifrån...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vad kul att just du väljer att kommentera min blogg!

♥ Tack för besöket ♥