Dags att byta längdskidorna mot...

ett par joggingskor!

Nu har jag hållit motionerat i drygt två månader och det har blivit en helt naturlig del av min vardag och det känns härligt! Jag har varit i Mora några dagar och jobbat med Vasaloppet. Dessutom så hann jag åka ett par turer också i ett helt underbart vårvinter väder. Den ena gick mellan Oxberg och hökberg och var sträcka 4 på Stafettvasan och den andra var Blåbärsloppet som går mellan Eldris och Mora. Båda sträckorna var 9 km och alldeles lagom för mig tycker jag!

Eldris var så vackert i vårvinter solen!

Innan starten för Blåbärsloppet träffade jag kransmasen, Erik Smedhs

Om jag har tur så blir det en sista skidtur upp i Ånnaboda för mig imorgon och sen är nog skidsäsongen över för den här gången. Det innebär att jag måste hitta på någon motionsform som kan ersätta skidåkningen för att inte falla tillbaka till mina gamla vanor.

Så idag snörade jag på mig joggingskorna och tog mig ut i spåret! Till min förvåning orkade jag jogga hela spåret, 3 km och detta utan att vara särskilt trött. Vilken härlig känsla det var! Jag kan konstatera att mitt hasande runt i spåret faktiskt har förbättrat min kondition avsevärt.

På vågen har det inte hänt några stordåd, men nu har jag gått ner totalt 2 kg och det får jag känna mig nöjd med, eftersom jag fortfarande äter och njuter av det goda...

Mitt tips till er som siktar mot en bättre hälsa är att kämpa på med motion och träning, det tar någon månad eller två tills det känns riktigt bra!

Ibland är vägen krokig!

Just krokig är min hälsoväg just nu...

Min matvanor har till grunden blivit bättre, men jag har ett alldeles för stort sockerbehov. Jag vet att jag skulle behöva stålsätta mig och göra en sockeravvänjning, men jag saknar helt inspiration... Vi får väl se om det kan bli en lite fasta när det har lugnt ner sig lite på jobbet med alla tjänsteresor.

Ikväll var skidspåren fin, fina!

Jag har hittat tillbaka till glädjen att röra mig och det är verkligen en fantastisk känsla när man har kommit in i det och det har blivit en vana! Jag varvar träningen mellan, pilatesboll, längdskidor, långfärdsskidskor, PowerWalks & stavgång och det är härligt.

Det är äkta vardagslyx att jobba på hemmaplan, så jag kan åka upp med barnen till Storstenshöjden för lite skidåkning!

Tjejvasan - ett mål som gav mig både glädje och träning!

I onsdags åkte jag längdskidor för sista gången den här säsongen. Det var i Ånnaboda i konstsnöspåret som var täkt med barr, barr mera barr och så kottar... Bitvis var det som att gå på en gummimatta med skidorna på. Inte så kul faktiskt, men jag har haft många sköna stunder tidigare i vinter. Trots att jag saknat både teknik, balans, styrka och kondition så har det varit härligt!

Som jag skrivit tidigare så började jag att åka skidor i december och det har verkligen varit kul, men inte de allra första gångerna, då var det mest jobbigt. Det var målet att åka Tjejvasan som fick mig att släpa mig ut i spåren till en början. Efter ett tag så gick det av sig självt att ta en skidtur.

Trots min träning så valde jag att inte komma till start när det var dags för Tjejvasan. Jag jobbade i Mora och hade ledigt för att åka, men mamma var riktigt dålig, så jag tillbringade en natt på sjukhuset med mamma istället och det ångrar jag inte en sekund. Så här med facit i hand så var det ett mycket klok beslut som jag tog. Jag fick frågan från en vän om jag var besviken för att det inte blev någon Tjejvasa. Inte alls faktiskt, för det är träningen inför loppet, som har fått mig att komma igång och röra på mig. Det hade aldrig hänt om jag inte hade haft den där anmälan hängande över mig.


Jenny Hansson vinnare av Tjejvasan 2011

 Nu gäller det att hitta något annat kul att ta sikte på för att hålla kroppen i form. De sista månaderna har det varit si och så med träningen och nu känner jag att jag måste igång igen. Jag börjar med mina Powerwalks igen, så får jag se vad det leder till...

Varför ska JAG hasa runt på skidor?

Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger. Redan som barn gjorde jag allt för att slippa hasandet. När man skulle åka i skolan så var jag riktigt kreativ. Det finns nog inte en enda ursäkt som jag inte har kommit med för att slippa skidåkningen och jag lyckade väldigt bra med mina ursäkter. Behövde inte åka många gånger i min barndom!

Förra året blev jag inblandad i Vasaloppet via mitt jobb. Ja, inte som åkare såklart, utan för vara med och marknadsföra Folksam på Vasaloppsmässan i Mora. Förberedelserna pågick i månader och det där med längdskidor verkade inte alls så urtrist som jag mindes det från skoltiden. Så på vägen upp till Mora köpte jag mig ett par skidor på rea! Trots att jag bodde i Mora i 10 dagar så kom jag bara ut i spåret två gånger. Dessutom så var det inte så där jättelätt som jag fått för mig... Så frågan "Varför ska jag hasa runt på skidor?" dök åter upp i mitt huvud. Jag behövde aldrig finna svaret för när jag kom hem från Mora så kom våren och snön töade bort...

Nu nästa ett år senare så är jag anmäld till Tjejvasan! Till skillnad mot tidigare år, så har jag hittat ett svar på min fråga! Eller tom flera svar, som motiverar mig att åka. Åter igen så jobbar jag med Vasaloppet som "event" och kommer att befinna mig i Mora i 12 dagar även denna vinter. Där kommer jag att träffa åkare hela dagarna och det kommer att kännas bra att vara "en av dem". Jag inbillar mig att jag kommer att göra ett lite bättre jobb med denna nya erfarenhet, att ha åkt en Tjejvasa! Samtidigt så är det inte själva Tjejvasan som känns viktig, utan att jag faktiskt har funnit en motionsform som både är helt fantastisk och roligt. Så helt plötsligt så har det blivit träningen fram till själva loppet som är hela grejen! Jag har under 2010 blivit en riktig soffpotatis och skidåkningen har fått mig ur soffan. Nu får jag uppleva ett vackert vintersverige, andas in frisk luft och dessutom får jag en allsidig träning på köpet. Det är lycka!