söndag 10 april 2011

Hur är det med din mamma? -Hon dog...

Nu har det gått en dryg månad sen jag miste min mamma. Fortfarande åker känslorna bergodalbana, men dalarna är inte riktigt lika djup nu. Jag kanske till och med börjar ta mig ur den värsta sorgen nu!

När mamma blev sjuk gick allt så fort. Hon åkte in till akuten en morgon med andningsproblem pga lunginflammation och blev kvar och nån vecka senare konstaterade man att hon hade cancer lite varstans. Hon kom aldrig hem igen och efter en dryg månad så var hon död...

Under den här tiden besökte jag henne så ofta det gick, det är 18 mil enkel resa till Akademiska sjukhuset, så det blev inte varje dag. Jag trixade och fixade med jobbet och bokade av och bokade om möte efter möte. Jag berättade att min mamma var sjuk som en förklaring för att jag ändrade mötestider. Alla var väldigt förstående och det kändes skönt att vara uppriktig.

Nu möter jag åter alla dessa människor, som fortfarande är förstående och omtänksamma. -Hur är det med din mamma? är en fråga som ständigt återkommer. I början blev jag väldigt ledsen och många gånger kunde jag inte hejda tårarna. Numera så svarar jag snabbt och reflexmässigt: -Hon dog... Svaret är lika oväntat för dem, som det var för mig att min mamma skulle gå bort så snabbt. Helt plötsligt så hamnar jag nästan i en slags tröstande situation, där jag ska stötta personen jag mött med tröstande ord... Det blir så konstigt, men funkar, när jag befinner mig i "bergen" på min bergodalbana.

Däremot så blir det nästintill outhärdligt när jag är nere i en dal. Då har jag lust att skrika: -Hon har ju dött, hur fan kan du missat det!

För mig är mammas död den största och värsta tragedin som hänt och händelser som tsunamis, jordbävningar och kärnkraftsläckor känns oväsentliga... Så med tanke på det, så befinner jag mig nog fortfarande mitt i sorgen i min lilla bubbla...


Rosa rosor som avsked från mormor
 

5 kommentarer:

  1. Det är nog omöjligt att föreställa sig hur det är för dig, men jag brukar tänka på dig! Stor Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Madde.
    Vi känner ju inte personligen varann, bara som farmen grannar.Men jag måste bara få tala om hur berörd jag blir av det du skriver. Jag vet precis vad du går igenom. Miste min pappa 2006 och min mamma nio månader senare 2007.Jag förstod inte att mamma var så sjuk som hon var och att hon gav upp allt när pappa dog.Jag fattade ingenting, hon skulle ju inte dö! Vi skulle ju göra massor av saker tillsammans.Och så plötsligt var hon okså borta.Det var som om någon hade slagit undan fötterna på mej.Jag tappade lusten för allt.Inte förrän min chef kom och sa att hon bokat en tid hos en psykolog åt mej och jag varit där gick det upp för mej att mamma var borta. Det var verkligen befriande att få prata med någon som ställde de rätta frågorna om hur jag mådde.Efter det har det blivit bättre.Fast det har gått så många år saknar jag mamma enormt.Då kan jag spela något hon tyckte om och gråta en skvätt så känns det bättre.Du ska se att du så småningom kommer att må bättre men att sorgeprocessen får ta sin tid.
    Kramar från mej/Eva Drotth

    SvaraRadera
  3. Vi förstår att det är svårt , man kan nog aldrig sätta sig in i hur svårt det är .Men låt tårarna komma och skrik ut din sorg , skönt att du har din familj, men skönt att du skriver av din sorg i detta forum , så att vi kan möta dig ,med din känsla..kramar till tusen till dig o familjen .....
    du vet vad vi finns Bamse kram från B-M

    SvaraRadera
  4. håller med Hanna. Har man inte varit med om det själv är det svårt att ens föreställa sig den sorgen o saknaden du känner. Jag har bara förlorat min morfar o det tyckte/tycker jag är jobbigt nog. Vill inte ens tänka tanken att mina föräldrar ska försvinna. Men att du har känslor som lever i en berg o dalbana just nu är fullt förståligt. Tänker på dig. Kram

    SvaraRadera
  5. Jag blev oerhört berörd när jag läste detta inlägg. Så fint skrivet. Jag har själv inte misst någon så nära. Det måste vara en outhärdlig sorg. Ta hand om dig!

    Kram från Sofia

    Ps. Kul att du kom och hälsade på mig på mässan.

    SvaraRadera

Vad kul att just du väljer att kommentera min blogg!

♥ Tack för besöket ♥