Att "hålla ihop"...

Jag gillar ord, citat, fraser och uttryck. Ibland fastnar nåt bara i huvudet och idag var det "hålla ihop". Då tänker jag mig frasen som motsatsen till att "bryta ihop". Det är liksom beskrivningen av mitt naturliga tillstånd just nu, att "hålla ihop". Eftersom jag åker känslomässig bergodalbana just nu så, är behovet att "hålla ihop" ibland nödvändigt.

Som idag till exempel när jag var på ett möte med polis, räddningstjänst och ambulans, för att starta ett samverkansprojekt. Mötet började bra och jag kände att de lyssnade och tog till sig mina åsikter och kommentarer. Jag kände mig riktigt proffsig! Hade en så skön känsla, ända tills man sätter på en film som skall visas för 8:e klassare under projektveckan som startar i mitten av april.

Filmen som heter "Gräsmark var så tyst och stilla" handlar om två ungdomar i Värmland som omkommer i en tragisk mopedolycka. Den är inte proffsig eller snygg, men den är sorglig och tragisk. Det var just när jag såg den filmen som uttrycket "hålla ihop" dök upp i mitt huvud. För det var det som jag fick ägna mig åt under resterande möte, att "hålla ihop", att inte gråta, inte snyfta, inte släppa fram all sorg som finns inom mig och bara vill välla ut.

I bilen på väg därifrån kom tårarna...

"Gräsmark var så tyst och stilla..."



Den fula verkligheten ur Mia Skäringers perspektiv...




Mia Skäringer

 



























Jag såg Mia Skäringers föreställning Dyngkåt och hur helig som helst igår kväll. Det blev en omtumlande resa, där Mia, stundtals pratar osminkat om sina tuffa uppväxtår och om livet som människa i den "fula verkligheten" som hon uttrycker det, för att snabbt växla till en rolig karaktär som jag har lätt att skrattar åt.

När hon kommer in på temat att bli förälder och att föda barn är det lätt att känna igen sig och det är underhållning på hög nivå . Men ibland blir det så intimt att jag tycker att det blir jobbigt och skrattet fastnar i halsen. Som när hon beskriver sitt sökande efter bekräftelse i tonår och hur hon låter sig utnyttjas sexuellt och inte kan säga nej. För i den fula verkligheten säger man inte nej eller no, det gör man bara i vackra Hollywoodfilmer med lyckliga slut.  

Hon blandar prat med finstämda sånger som ackompanjeras av flygel och cello och det lyfter denna föreställning ännu ett par pinnhål.



Dyngkåt och hur helig som helst!

  
















När jag går därifrån så vet jag inte riktigt vad jag tycker. Det är en jättebra föreställning som både roar och väcker tankar, men den där "feel good" känslan som jag hade velat ha med mig ut vill inte infinna sig. Jag hade önskat att föreställningen hade slutat när allt blev svart och låtit komiken segra. Istället blev det ännu en sång som gav mig en klump i magen på väg därifrån...

Tjejvasan - ett mål som gav mig både glädje och träning!

I onsdags åkte jag längdskidor för sista gången den här säsongen. Det var i Ånnaboda i konstsnöspåret som var täkt med barr, barr mera barr och så kottar... Bitvis var det som att gå på en gummimatta med skidorna på. Inte så kul faktiskt, men jag har haft många sköna stunder tidigare i vinter. Trots att jag saknat både teknik, balans, styrka och kondition så har det varit härligt!

Som jag skrivit tidigare så började jag att åka skidor i december och det har verkligen varit kul, men inte de allra första gångerna, då var det mest jobbigt. Det var målet att åka Tjejvasan som fick mig att släpa mig ut i spåren till en början. Efter ett tag så gick det av sig självt att ta en skidtur.

Trots min träning så valde jag att inte komma till start när det var dags för Tjejvasan. Jag jobbade i Mora och hade ledigt för att åka, men mamma var riktigt dålig, så jag tillbringade en natt på sjukhuset med mamma istället och det ångrar jag inte en sekund. Så här med facit i hand så var det ett mycket klok beslut som jag tog. Jag fick frågan från en vän om jag var besviken för att det inte blev någon Tjejvasa. Inte alls faktiskt, för det är träningen inför loppet, som har fått mig att komma igång och röra på mig. Det hade aldrig hänt om jag inte hade haft den där anmälan hängande över mig.


Jenny Hansson vinnare av Tjejvasan 2011

 Nu gäller det att hitta något annat kul att ta sikte på för att hålla kroppen i form. De sista månaderna har det varit si och så med träningen och nu känner jag att jag måste igång igen. Jag börjar med mina Powerwalks igen, så får jag se vad det leder till...

Powerwalk utan ljudbok...

Idag kom jag äntligen ut på en Powerwalk, trots att det bra emot. Försökte få med mig lite sällskap, men alla var upptagna den här kvällen. Det slutade med att jag fick med mig Adam som var för förkyld för fotbollsträning, men som hängde med mig. Skönt med sällskap så att inte tankarna flyger runt hela tiden.

Tidigare har jag alltid gått med ljudbok, men jag har inte orkat lyssna på någon sen mamma somnade in. Det är så starkt kopplat till henne. Hon lyssnade jämt på böcker, när hon porslinsmålade, var ute och gick, låg på stranden eller när hon skulle sova. Hon lämnade en gedigen ljudbokssamling efter sig...
 

En underbar bok på många sätt!



En otäck och fängslande bok!

Är det någon där? av Marian Keyes handlar återigen om familje Walsh. Trots att det bitvis är en sorglig berättelse, så är den full av värme och humor på ett sätt som bara Marian Keyes kan skriva. Det är flera år sen jag lyssnade på den, men jag tror att det är dags igen! Dessutom är det Rachel Mohlin som läser den och det gör hon fantastiskt bra.

Buthler och Öhrlunds Grannen är den fjärde i en serie böcker om kommissarie Jacob Colt, men jag började med den ändå. Det är den senaste boken jag lyssnat på och det var på rekommendation från mamma. Den är brutal och otäck på ett riktigt vidrigt sätt, men samtidigt en riktigt fängslande historia. Stefan Sauk läser den och han lyckas verkligen leva sig in i de olika karaktärerna, vilket gör boken än mer gripande.

Mamma lyssnade och läste böcker av alla de skilda slag och någon dag ska jag börja lyssna på böcker ur hennes ljudbokssamling. Saknar dig!

Repotaget om vårt eternithus - både glädje och sorg

För tre veckor sedan, när jag jobbade med Vasaloppsmässan i Mora och åkte som ett skållat troll mellan Mora, Akademiska Sjukhuset i Uppsala och Örebro blev Johan kontaktad av Nerikes Allehanda som ville göra ett reportage om vårt eternithus. Han svarade ja utan och tänka och när jag fick reda på det blev jag ganska sur. Jag orkade liksom inte med det just då, men tidpunkt var redan bestämd, så det var bara att gilla läget.

NA skulle komma en onsdagsmorgon efter kl 8 en dag när jag var hemma över natten från mitt jobb i Mora. Dagen innan hade jag besökt min mamma och hon var väldigt dålig. Adam ville träffa mormor, så jag bestämde att vi skulle åka dit på onsdagsmorgonen, innan jag skulle åka upp till Mora igen.

Kvart i åtta den här onsdagsmorgonen klampade det in två fotografer och en reporter. Jag hade sovit dåligt och gråtit floder i flera veckor och var allt annat än peppad på detta. Hemmet var i fullkomligt kaos, stökigt och dammigt till tusen. Trots det så var det ett ganska trevligt avbrott i vardagen att ha dem här och så här blev resultatet.

Vårt eternithus reportage i NA

Sen åkte jag och Adam och hälsade på mamma och det var sista gången jag träffade henne. Två dagar senare somnade hon in... Hon fick höga morfindoser och lugnande medel, men vi kunde prata med varandra trots att hon var svag. Hon sa inte mycket, men jag fick möjlighet att säga allt som jag gått och tänk på under de senaste veckorna. Det kändes bra, men även frustrerande för jag hade frågor till henne som jag inte fick svar på. När jag skulle gå kunde jag inte hejda tårarna och mamma sa förvånat: "Är du ledsen Madeleine? Varför är du ledsen?" Jag svarade att jag tyckte att det var så sorgligt och ledsamt att hon var sjuk och då svarade hon: "Var inte ledsen, jag är snart frisk och hemma igen".

När jag åkte därifrån rann tårarna i timme efter timme för då visste jag att hon aldrig skulle komma hem mer, att livet snart var slut för hennes del. Jag har aldrig känt mig så maktlös i hela mitt liv! En sorg som redan då var så smärtsam att jag inte visste hur jag skulle härda ut.

Nu när reportage kom i tidningen hade jag så gärna velat visa henne det. Hon hade varit stolt och tyckt att det varit kul att läsa om oss i tidningen. Så visst är det smärtsamt att se resultatet och minnas att det här var den sista dagen jag träffade min mamma i livet...

Bloggen som kom av sig...eller aldrig kom igång...

Det är lite drygt tre månader sen jag startade min blogg. Ambitionen var att skriva om saker som förgyller mitt liv, sådant som jag gillar och som ger mig livsglädje. Några veckor senare så försvann den där livsglädjen och mitt liv fylldes av oro, rädsla och till sist sorg och saknad.

I slutet december, strax innan jul, fick min mamma ont i sin höft och kunde knappt stödja på benet. Hon sökte läkare och de sa att hon förmodligen hade sträckt sig, så hon skulle vila och återkomma om det inte var bättre inom ett par veckor. Det blev inte bättre och i mitten av januari fick hon diagnosen muskelremautism. Hon började behandlas med starka kortisondoser och hon blev lite bättre. Dessutom så hade hon under december och januari en lunginflammation som inte ville ge sig, trots flera penicillinkurer. I slutet av januari ringde min mamma och berättade att hon hade en tumör i lungan. Det togs prover på den och sen följde veckor av väntan på svaret. Hon skulle även bli kallad till en skelettröntgen, vilket är en rutinundersökning när man får diagnosen muskelremautism.

Mamma i Grekland Juli 2010

På stranden samma år

Den 29 januari åkte hon i akut till sjukhuset i Enköping för att hon hade svårt att andas. Några dagar senare gjordes en skelettröntgen på Akademiska i Uppsala och i början av februari fick hon veta att hon hade en stor cancertumör i lungan, cancer i lung- och hjärtsäck, i bäckenet och en cancertumör i höften.

Den 4 mars dog min mamma, bara 60 år gammal... 

Det är helt ofattbart! För två månader sedan kunde jag inte i den värsta mardröm tro att min mamma skulle dö så snart. Vi hade ju planerat att göra roliga saker tillsammans hon och jag, åka till Stockholm och shoppa, gå på musikaler och bara ha kul. Den årliga Greklandsresan hade vi redan bokat och hon skulle bara köpa biljetter till sig och sin sambo. Men helt plötsligt så var allt bara slut!

Saknaden är så oerhört stor och jag väntar fortfarande på att hon ska ringa och höra hur det är med oss... Jag kan inte förstå att det aldrig kommer att ske. 

  


Jag älskar dig mamma!

 







 



    

Recept på en lyckad måndagskväll!

Igår kväll hade jag besök av ett härligt gäng tjejer, på Tupperwareparty.  Det var inget traditionellt party, utan ett "tasteparty", där vi lagade mat tillsammans. Jag hade bjudit hem en rolig blandning tjejer där alla inte kände varandra och det var perfekt eftersom vi började med att laga mat tillsammans. Vi som inte körde bil förgyllde denna måndagkväll med lite vin också!

Felicia som höll i själva partyt hade med sig smarta köksmaskiner som drivs enbart med handkraft, bakformar och en massa fina "plastbyttor" som vi använde.





Eftersom jag har ändrat mina matvanor lite och åter börjat äta sådant som min kropp mår bra av och som ger energi, så började vi med lite snacks i forma av gurk- & morotsstavar med en ruccoladip!

Ruccoladip som även kan användas som kall sås eller dressing:

1 dl finhackad ruccolasallad
3 dl grekisk youghurt 10%
Salt & peppar

Mixa ihop ruccolasalladen med youghurten. Smaka av med salt och nymald peppar!

Tips! Denna dipsås vinner lite extra på om den får stå en dag och "gotta till sig".


Sen var det dags för en egen variant av Caesarsallad med en hemgjord dressing:

En Caesarsalladsvariant med Kycklingfilé 6 portioner

1 kg kycklingfilé

Marinad:

½ Citron rivetskal och saft
½ tsk Sambal oelek
1 vitlöksklyfta pressad
½ dl grillolja

Blanda ihop ingredienserna.

Dela filéerna i 3-4 bitar och lägg dem i marinaden i minst ett par timmar, gärna längre. Lägg dem sedan i en ugnsfast form och sätt in dem i ugnen på 200 grader i 20-30 minuter.

Romansallad
Rödlök
Rödpaprika
Körsbärstomater
Gurka
Hyvlad parmesanost
Krutonger

Hacka eller skär grönsakerna och lägg dem på ett fat eller i en skål. Strö över ost och krutongerna.

Tips! Prova gärna med olika salladssorter!


Caesardressing

1 äggula
3 sardellfilér mixade (vi använde anjovis, men det blev lite kryddpepparsmak av den)
1 msk citron (vitvinsvinäger funkar också bra)
1 tsk dijonsenap
½ vitlöksklyfta pressad
1 dl oliv- eller rapsolja (olivolja ger mer smak)
Salt & peppar

Blanda ihop allt utom olja, salt och peppar, i en skål. Tillsätt oljan droppvis under vispning. Konsistensen ska bli som majonäs. Du kan ta i en msk vatten eller två för en tunnare konsistens.

Smaka av med salt och peppar

Tips! Dagen efter "spädde" jag ut dressingen med 3 delar grekisk youghurt, 2 delar mjölk och finriven parmesan och då tycker jag att den blev supergod!

Som avslutning så blev det en variant på kladdkaka, en mager sådan. Det var en härlig god chokladsmak på den, men lite torr i konsistens, utan att vara torr! Svår beskrivet... Den innehöll dessutom lite torkad mald chili, men det kände man inget av, så nästa gång får det bli lite mera av chilin! Kanske hade vi en lite för vid form (24,5 cm) och skulle ha haft den inne lite kortare tid än 15 min. Jag tror av de flesta var överens om att originalet är bäst, men att den här var en ok ersättare.

Lite lättare Kladdkaka med chili





3 ägg
2 dl socker
1 dl vetemjöl
1 dl kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
250 gr Kesella, lätt
Torkad chili efter smak

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en form med en diameter på ca 20 cm. Vispa socker och ägg pösigt. Blanda sedan i alla ingridienser utom Kesellan. Rör om och till sätt sedan Kesella och rör om ytterligare till en jämn smet. Häll i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 15-20 minuter.

Vi serverade den med grädde och hemgjord hallonyoughurt glass.

Hallonyoughurtglass





400 gr frysta hallon
400 gr grekisk youghurt 10%
.
Sockerlag:

0,75 dl socker 1 dl vatten
0,5 dl vit sirap
2 gelatinblad

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Koka ihop vatten och socker till en simmig lag. Tillsätt sirapen och ta av värmen. Krama ur gelatinbladen och rör i dem i den varma sockerlagen. Kyl sockerlagen.

Blanda youghurt och den avsvalnade sockerlagen. Mixa de djupfrysta hallonen och häll i youghurtblandningen och fortsätt att mixa till en slät konsistens. Häll i smeten i en silikonform och frys i minst 8 timmar.

Tips! Om du kör smeten i en glassmaskin så får du en lite luftigare glass.

Jag hade en jätte trevlig kväll och gör gärna om det här någon mer gång. Tack alla tjejer som var här och gjorde kvällen till en toppenkväll!

Jag har genomfört en utmaning!

För 13 dagar sedan antog jag en utmaning jag fick från en kär vän! Utmaningen bestod i att äta en diet i 13 dagar och jag valde en pulversoppdiet, Allevo. Jag ville verkligen se om jag skulle klara av att leva på enbart ca 500 kcal per dag. Att jag skulle fixa det var en riktig hög oddsare!

Självklart så såg jag även detta som en chans att komma in i nya bättre matvanor och få bort de där trista kilona som smög sig på mig under 2010, framför allt under hösten/vintern. Jag hade under en längre tid trott att det handlade om 5 kg, men insåg efter nyår att det var 9 kg! Visst har jag funderat på varför vissa kläder inte alls passar och andra sitter som korvskinn, men så illa trodde jag faktiskt inte att det var. Så det var bara att anta utmaingen.

Så sagt och gjort, en söndag satt jag igång med mina pulversoppor och shakes. Den första gick direkt i slasken efter att jag fick häftiga kväljningar... Det vara bara att testa en annan smak och den fick jag i mig efter mycket tvekan. Det gick ett par dagar med huvudvärk och trötthet och jag lovade mig varje dag att om jag ville sluta, så skulle jag få sluta i morgon, men inte NU.

Sen när det blev dag 5, så vände allt och jag började må prima! Jag matvraket och sockergrisen, var varken hungrig eller sugen. Det var helt fantastiskt! Jag fick mer energi än jag haft på månader, och kände mig urstark. Visst, jag måste erkänna att det var lite trist att inte få äta någonting annat än pulversoppor, men känslan var just att det var tråkigt. Det fanns ju även fördelar med att ta en shake istället för mat,  man fick ju så mycket tid över till annat!

Det var inte ens jobbigt att laga mat åt familjen, utan det var bara kul! Vi hade till och med middagsgäster här en kväll och jag kände inte att jag gick miste om någonting, trots att jag satt där och åt min soppa. Ja, ett glas vin hade väl varit gott eller en latte, men det var ingenting som jag satt och suktade efter.

Dock fanns det ett par tillfällen när det var jobbigt, riktigt jobbigt och det var när jag tränade skidor. Jag är fullt medveten om att man INTE ska utsätta sig för hård fysisk ansträngning, men jag kunde ju liksom inte låta bli när vi hade snö och allt... Orken tog slut rekord snabbt och mjölksyran flödade fritt. Jag hade även bokat in en Skidteknikkurs som startade när jag var i sluttampen på dieten. Det var inte så lyckat... Så nu ser jag fram emot att få köra ett riktigt skidpass när jag är full med kolhydrater och energi!

Idag är det min sista soppdag, men jag har börjat att äta lite för att vänja kroppen vid fast föda igen. Det var underbart att äta igen! Samtidigt så har några saker hos mig har förändrats. Jag blir mätt mycket fortare, maten smakar så mycket mer och jag njuter när jag äter. Härligt! Att klara av den här "kuren" har också stärkt mitt självförtroende. Jag känner mig stolt över att ha klart mig utan fast föda, kaffe latte och vin i ett par veckor, utan att ens haft riktigt sug efter det under den här tiden.

Nu väntar nya nyttigare matvanor, med mat som både ger min kropp energi och som ger mig njutning. Jag gick ner 3,3 kg under de här dagarna och nu ska jag fortsätta att ta bort de sista kilona, genom nyttig och god mat i kombination med härlig motion.

Min vän klarade sin diet med bravur hon också och hon lyckades även inspirera ytterligare en kompis att testa! Tack för utmaningen och grattis till era fantastiska resultat!

Nu är julen i vårt hus slut!



Nu har jag städat ut julen och det känns lika bra som det gör att ta fram den i december! Vi har massor med handmålade tomtar som min mamma målat. Barnen får en varje år var, så det är många tomtar att slå in i silkespapper.

 

2010 års tomtar som mammat målat till barnen!





Erik valde stora tomtar i år!



 







När allt var färdigpackat och upplagt på vinden så avslutade vi med att krascha årets fina pepparkakashuset. Grabbarna åt pepparkakshus så stod härliga till. Själv är inte dammiga pepparkakshus min favorit, men det de fick en riktig lyxfika.



Årets upplaga fick en fin utbyggnad!

 

Lite som julafton igen!

Såå fint tycker jag!

  

Johan design :)

Nu när julen och alla tomtar har lämnat huset, så är jag sugen på att piffa till vardagsrummet, men inom ett par månader så är vi förhoppningsvis på gång med en totalrenovering av vardagsrummet. Så det känns lite avslaget att göra något där just nu. Det får bli piff någon annanstans i huset istället! Får väl se om jag får några idéer under veckan...

Att få till en rubrik var inte lätt!

Äntligen har jag fått loss lite tid att fixa med bloggen. Jag tycker att det är så himla kul med färg, form, layout och sånt. Men det är svårare än jag trodde att få till layouten som jag vill på min blogg.

Jag är ju en komplett nybörjare på området och inser att man inte lär sig det här på en kvart. Bara att få till rubriken med undertext i det typsnitt jag vill har tagit hela kvällen, eftersom jag inte kunde välja just det typsnittet i standardmallen. Min hemmasnickrade lösning blev att göra rubrik och undertext i Word, klistra in det i Paint och sen spara som bildformat... Näe, det var inte proffsigt! Jag skulle vilja ha ett program som man kan använda lite enkelt istället, men jag vet inte vilket man ska ha eller om det ens finns ett sånt program.

Nu har jag i alla fall fått till en rubrik som jag är skapligt nöjd med, så nu får det var bra för idag.

Varför ska JAG hasa runt på skidor?

Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger. Redan som barn gjorde jag allt för att slippa hasandet. När man skulle åka i skolan så var jag riktigt kreativ. Det finns nog inte en enda ursäkt som jag inte har kommit med för att slippa skidåkningen och jag lyckade väldigt bra med mina ursäkter. Behövde inte åka många gånger i min barndom!

Förra året blev jag inblandad i Vasaloppet via mitt jobb. Ja, inte som åkare såklart, utan för vara med och marknadsföra Folksam på Vasaloppsmässan i Mora. Förberedelserna pågick i månader och det där med längdskidor verkade inte alls så urtrist som jag mindes det från skoltiden. Så på vägen upp till Mora köpte jag mig ett par skidor på rea! Trots att jag bodde i Mora i 10 dagar så kom jag bara ut i spåret två gånger. Dessutom så var det inte så där jättelätt som jag fått för mig... Så frågan "Varför ska jag hasa runt på skidor?" dök åter upp i mitt huvud. Jag behövde aldrig finna svaret för när jag kom hem från Mora så kom våren och snön töade bort...

Nu nästa ett år senare så är jag anmäld till Tjejvasan! Till skillnad mot tidigare år, så har jag hittat ett svar på min fråga! Eller tom flera svar, som motiverar mig att åka. Åter igen så jobbar jag med Vasaloppet som "event" och kommer att befinna mig i Mora i 12 dagar även denna vinter. Där kommer jag att träffa åkare hela dagarna och det kommer att kännas bra att vara "en av dem". Jag inbillar mig att jag kommer att göra ett lite bättre jobb med denna nya erfarenhet, att ha åkt en Tjejvasa! Samtidigt så är det inte själva Tjejvasan som känns viktig, utan att jag faktiskt har funnit en motionsform som både är helt fantastisk och roligt. Så helt plötsligt så har det blivit träningen fram till själva loppet som är hela grejen! Jag har under 2010 blivit en riktig soffpotatis och skidåkningen har fått mig ur soffan. Nu får jag uppleva ett vackert vintersverige, andas in frisk luft och dessutom får jag en allsidig träning på köpet. Det är lycka!

Nu börjar jag att skapa min blogg!

Nu har jag äntligen skaffat mig ett bloggkonto! Det har jag funderat på länge och det känns kul att vara igång, men det är inte helt lätt.

Trodde att det här med att fixa en snygg layout och design skulle bli en baggis, men tji vad jag fick fel... Jag har tex inte kommit på hur man använder andra typsnitt än de som finns i de färdiga mallarna. Jag har en idé om hur jag vill att den ska se ut, men som sagt HUR gör man?

Jag fortsätter att prova mig fram och så fort jag hittar några tips och trix så ska jag delge er dem.

Ha en skön kväll!