fredag 17 februari 2012

Tankarna är hos mamma!


Nu har det snart gått ett helt år sedan min mamma somnade in, alldeles förtidigt. På ett sätt känns det som igår och på ett annat som det är evigheter sen. Ibland händer det till och med att jag för en kort stund glömmer bort att hon inte finns och tänker att jag måste ringa och prata med mamma när det här hänt något. Men fortfarande sköljer sorgen & saknaden över mig ibland helt oväntat.

2010, mammas sista sommar i Grekland


























Som tur är så har jag min mormor i livet och hon är även hon en mamma för mig! För barnen var det tidigare gammelmormor och mormor, men vår lillkille på 7 år har nu börjat kalla mormor för "vanliga" mormor när han pratar om henne.  Härom veckan sa han: "Jag kommer väl alltid att komma ihåg "vanliga" mormor?!? För jag kommer ihåg när "vanliga" mormor & du hämtade mig på dagis när jag var liten. Då måste jag väl komma ihåg henne hela mitt liv?"


Mormors sista hälsning till mamma blev ett vackert hjärta av rosa rosor!





















Det är när man får de där spontana och oväntade frågorna och funderingarna, som det hugger till lite extra i hjärtat. Samtidigt är det då jag inser hur viktigt det är att vi pratar om mormor och tittar på bilder av henne. För det är så viktigt att vi håller henne vid liv i våra tankar och sinnen.

Saknaden efter min mamma är stor,
liksom glädjen att min mormor finns hos oss!

6 kommentarer:

  1. En stor kram till dig!
    Barn brukar ha en mer naturlig relation till döden. De tar det för vad det är och frågar om de inte förstår. Säger rakt ut vad de tänker, inte alltid så bra. : )

    Hoppas du får en toppen helg!
    Kram Kia

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet.... kram o ha en skön helg från Anna-Lena

    SvaraRadera
  3. Känner precis som du skriver, men vill du veta en sak, hon kom till mig i drömmen i förrgår natt och hälsade på hon sa bara - Hur är läget bruden och tittade på mig sen försvann hon bara...coolt va! Sedan tänkte jag på henne hela dagen! Kramar från Hummelsta (Anette)

    SvaraRadera
  4. Åhh vad fint skrivet förstår att saknaden är enorm obeskrivlig och ledsam ibland varm kram Sofia

    SvaraRadera
  5. hejsan
    jag vet hur det känns och det värsta är att man tänker att man ska ringa dom kära som gått bort , när det speciellt man gjort och sen kommer man på att det inte går.. jag kan känna så fast det är många år sen mina kära gått bort, men dom finns med i tankarna . jag tänker ofta på din mamma då vi har en del gemensamt. men det är fint att tänka på dom, dom finns liksom med en ändå ... kram marita

    SvaraRadera

Vad kul att just du väljer att kommentera min blogg!

♥ Tack för besöket ♥