Ett grekiskt minneshus i mitt hjärta

Den här står efter en slingrig väg

I Grekland sätter man små minikyrkor, minneshus eller vad man nu ska kalla dem efter vägen, där det har inträffat en dödsolycka. Det brukar vara ett foto av den avlidne, någon minnessak, ett kors eller en madonnabild och en ljuslykta. Jag har alltid blivit så berörd av de där små husen och i år berörde de mig på ett alldeles nytt sätt.

Den här måste ha stått i många år, men fortfarande brinner ett ljus på kvällen!

Jag kom förstås att tänka på mamma varje gång jag så ett... Samtidigt så har jag jag skapat mitt egna lilla minihus inom mig. Jag har en plats i mitt hjärta som jag har gjort iordning bara för mamma. Dit går jag ibland när jag är ledsen och behöver tröst, men även när jag är glad och vill delge mamma något. När jag är i det där minneshuset så känns hon så nära. Det känns nästan som att mina tankar talar direkt till henne...

En minnesplats för en ung tjej... Sorgligt!

De senaste dagarna har mina tankar varit i Norge. En tidningsrubrik som gick rakt in i mitt hjärta löd "De kommer aldrig hem igen". Det är så fasansfullt och helt obegripligt det som har hänt! Jag tänker på alla anhöriga, nära och kära till de som omkommit, skadats eller varit med i detta blodbad och skänker dem alla mina tankar för en stund.

En av AUF-tjejerna sa "Om en man kan visa så mycket hat, tänk hur mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans" om det som hänt i Norge. Jens Stoltenberg, Norges statsminister, använde detta citat i sitt tal idag som han höll i Domkyrkan i Oslo.

Oerhört fina ord som ger mig styrka!